när mörkret smyger sig på...
det känns mysigt men skrämmande när vintern närmar sig... det är såå mysigt att kunna tända ljusen och bara krypa upp i soffan tillsammans med Jonathan och titta på en bra film och rå om varandra... men så tänker jag på alla dem som inte har någon att krypa upp i soffan med, och jag bäver mig för att någon dag hamna i samma situation som dem ???
mörkret och vintern är till för de som har varandra, och det är en bortglömd tid för de som är ensamma...
jag önskar att jag aldrig kommer behöva känna mig ensam... jag önskar att de som finns i mitt liv idag alltid kulle finnas vid min sida, men det finns ingen garanti och det skrämmer mig....
just nu är jag livrädd att det inte kommer hålla mellan mig och Jonathan när jag åker, det skrämmer livet ur mig.... men jag ska stå på mig och slå bort mina tankar för jag SKA åka... och jag tror på oss
Kommentarer
Trackback
