mividaa

jag är en storm som okontrollerat rusar fram över vägen, träden, gräset och den dunkla tystnaden vid sidan av den flyger förbi fort, alldeles för fort och jag hinner knappt se dess form och färger... jag är på väg mot det jag beslutat om, men det går för fort och jag tappar kontrollen... det jag planerat, det jag strävat mot, och det jag är på väg mot närmar sig i sådan fart att marken försvinner under mina fötter

jag har planerat hela min framtid, och jag vill stanna upp och känna lugn, men när jag försöker stanna tiden så går den ännu fortare, som ett rusande tåg... och jag undrar om det någonsin kommer bli som jag tänkt eller som jag önskar mest av allt... kommer slutet av min väg se ut som jag tänkt, kommer färgerna vara som i min dröm, kommer våra vägar styra åt samma håll när min egen resa är avslutad???

just nu är jag livrädd, jag vill inte för något i hela världen förlora jonathan, det är inte värt det... men jag vill pröva mina egna vingar... gör jag rätt eller fel? kommer våra vägar gå ihop till slut eller kommer vi skiljas åt i en korsning???

vad som än händer kommer han ha den största platsen någon någonsin kommer ha i mitt hjärta, han är mitt hjärta, min drivkraft, som jag alltid önskar ha tätt intill min sida...

säg att det bli så! ! ! ! !